I've been laying here all night, listenning to the rain. Talking to my heart and trying to explain. Why sometimes I catch myself wondering what might have been. Yes i do think about you, every now and then.

Yon know it's right when no matter what you're doing or what kind of mood your in, the thought of him can make you smile.

I love you... don't even think that i don't, and don't ever forget that i do.

Love doesn't make things easier... Just worth it.

Peace & love'

Ni förstår inte varför jag beter mig som jag gör, det är så få som verkligen vet hur jag mår.

Jag mådde jätte dåligt för några dagar sedan, ville verkligen bara dö.

Fick världens fetaste utbrott och bara grät.

Tårarna slutade inte att rinna, jag ville inte berätta, inte för någon hur jag verkligen kände.

För ingen skulle verkligen förstå hur jag känner och mår.

Jag ville bara hem, hem till mamma och berätta allt.

Jag är jävligt feg av mig, även om jag inte ser ut att vara det så vågar jag knappt snacka om känslor.

Det fanns en person, som började prata med mig. Detta hade hänt henne som barn med, något jag inte visste om.

Jag vågade inte visa mig, visa hur svag jag var, hur dåligt jag mådde.

Vi pratade en lång stund om allt, till och från. Och det var en stor lättnad, för jag känner ingen som har känt som jag gör. Men nu gör jag, och jag vet att den personen kommer finnas här om jag behöver prata. Och det är jag väldigt tacksam för. För man klarar inte det på egen hand, även om man vill det och tror att man kan. Så bryts man ner sakta mot botten och tillslut så är man helt förstörd. Jag

Jag har en massa känslor inom mig som jag inte visar för många.

Och när jag börjar må dåligt så kommer alla känslorna fram, tårarna börjar rinna i flera timmatr och man vill bara försvinna.

Många förstår inte den känslan men det gör jag, riktigt mycket och den är inte rolig att leka med.

När det kommer ett snesteg så vill man

bara falla, falla långt ifrån allt.

Peace & love'

Varför blir man alltid ledsen när det regnar, hur kommer det sig att benen aldrig vill bära när man står ensam, och varför gör det så ont att vara lycklig..

Jag börjar bli förrvirrad, fattar ingenting.

Börjar fatta att du är precis som alla andra, jag förtjänar fan inte dig eller rättare sagt, du förtjänar inte mig.

-  Vill du såra mig? Är det de du vill?

För såfall kommer du snart att lyckas.

Bara för allt som han och jag gjorde mot varandra, att jag krossade hans hjärta två gånger av misstag som man inte kan glömma, ska du straffa mig för det då?

Såfall tack, du var visst inte den personen jag trodde du var.

Vi snackade om detta innan allt startade, du lovade mig men sanningen var att du var exakt lika falsk som dem andra. 

Du känns som om du tror att jag döljer något, men det gör jag fan inte längre.

Jag förstörde allt innan, jag sårade så många att tillslut så var jag på botten själv.

Shiiit, trodde inte att du var sån.

men du? Jag hade visst fel ..

Alla förändras, fast alla inte ser det så gör vi det.

Jag har förändrats på ett annat sätt, jag försöker att inte vara den personen jag var innan..

Jag vill inte vara den som kallas så jävla mycket skit.

För ni vet inget, ni vet inte varför jag har bettet mig som jag har gjort.

Vissa av sakerna kan man inte skylla på, tex. det som hände när jag var tillsammans med Rasmus, det går inte.

För det kunde jag stoppat, men jag valde att fortsätta.

Och det är något som jag aldrig vill uppleva igen, för man mår så jävla dåligt, och sanningen kommer ändå alltid fram så personen får alltid reda på det i sinomtid.

Jag trodde att du var annorlunda det var allt..

Peace & love' ..